tisdag 2 juli 2013

Ett litet bebisplagg och val i livet


Det tar lång tid att städa ibland när man hittar på saker som man glömt, men som finns där som en del av historien och som en del av sig själv.
Detta lilla bebisplagg är ett sådant....
När jag gick på högstadiet så älskade jag syslöjden över allt annat. Jag älskade de långa passen, kreativiteten, skapandet och för min del hade jag lätt kunnat utesluta alla andra ämnen om jag bara hade fått sy!
Nu vet ni som har läst min blogg ett längre tag att min make hade femma i syslöjd, vilket jag då inte hade och här nedan är anledningen.
Vi fick en hel hög vackra tyger att välja av när vi skulle sy de små bebiskläderna och jag kände på detta tyg och blev förälskad direkt. Även om jag då verkligen inte tänkte att bli mamma någon gång så tänkte jag ändå att det var ett mjukt och fint tyg som skulle passa en liten bebis.
 När vi skulle klippa ut mönsterdelarna så talade min allra bästa kompis om för mig att hon minsann hade slutat med larvet att mäta ut sömsmånen och hon klippte ut delarna direkt och där stod jag med min Pfiffikus-linjal i handen och tvärtemot magkänslan tänkte jag att det var nog dags för mig också att lägga av med sådan petitesser som att mäta..
Resultatet blev inte så bra, som ni kan se nedan på bilderna!

Jo,jag gjorde det valet den där måndagen för så länge sedan och är det inte märkligt hur små, små val kan påverka det stora? Jag sörjde i många år över att jag inte fick det efterlängtade betyget i det ämnet som betydde allra mest för mig. Jag har i livet gjort många val som varit så rätt , men även en hel del felaktiga val och det är alltid när jag gått emot magkänslan som det har blivit fel.
Nu försöker jag lyssna på den inre rösten och min far sade för länge sedan några kloka ord till mig;
Vi är våra val..
Jo, jag valde att bli mamma och detta lilla plagg har, trots sina fel och brister, använts av alla våra tre älskade barn.




3 kommentarer:

  1. Vilken fin historia:))) Och ditt bebisplagg är jättefint, trots att det inte är helt perfekt som du visar.
    Jag älskade också syslöjden. Kommer ihåg en episod när jag frågade vår "knäppa fröken" hur jag skulle göra och fick till svar....vad tror du???...om jag trott eller vetat, så hade jag inte frågat henne. Men hon var nog mer intresserad av spegeln och sitt hår. Henne hade jag kunnat vara utan. Året därpå fick vi världens underbaraste lärare i syslöjd.
    kram Gunilla

    SvaraRadera
  2. Vad fint skrivet och så sant, så sant. Vi är våra val.

    Kram Linda

    SvaraRadera
  3. Sådana roliga grejer fick vi minsann inte sy i slöjden när jag gick i skolan, det blev mest kuddfodral och kulpåsar!/Åsa

    SvaraRadera